Tillslut börjar jag blogga…
Så har man tillslut fixat sig en blogg… Blivit inspirerad av alla runt omkring som har börjat, nu kände jag att jag stretat emot länge nog.
Jag misstänker att bloggen kommer att innehålla främst valp, och kanske lite mera valp, och kanske lite hund 
Ska nämligen få hem en WK valp den 20:e december. På söndag är det första gången jag får se dem små liven. Lääängtar! Så kanske av förklarliga anledningar är mitt huvud igensnorat med valp. Tycker ni jredan att jag är tjatig? Vänta ni bara…
Uppfödaren vet jag inte vad jag ska säga om, jag har varit där innan tiken ens var dräktig och tyckte att hundarna var mycket trevliga. Lugna och stabila, överlyckliga när de fick arbeta (valla). Men damen som skulle vara uppfödare blev jag genast lite rädd för. När vi kom med bilen sa hon knappt hej, utan jag fick själv nästintill ta hennes hand och hälsa. Sedan gick vi in varpå damen bjöd på kaka, som legat i kylen men var rumstempererad, torr och inte alls särskilt god, men självklart åt jag med god min. Jag som inte dricker kaffe vågade inte säga nej av artighetsjäl, jag tackade ja till mjölk, något jag aldrig skulle ha gjort! För när (även den rumstempererad) jag hällde upp mjölken var det mest klumpar som kom ut. Då jag ville gå in och skölja ut koppen säger damen att det är bara att slänga ut kaffet på tomten och hälla upp nytt kaffe, UTAN att ha sköljt ur koppen innan. URG, tror inte jag kommer att vara mer positivt inställd till kaffe efter det. Inte nog med det, när hon ordnar med kakan bestämmer hon sig för att vispa grädde. Det gör hon långt ner så att hundarna också ska få smaka samtidigt. Under tiden försöker jag småprata för att vara trevlig, men det visar sig att damen är så koncentrerad på sin uppgift att varje försök till kommunikation är dömt att misslyckas, för damen ids inte o höra. Jag slutar mina kommunikationsförsök och tackar de övre makterna för att jag är så pass hundvan, för med kommandot ”ta stänket Chelsea” var det flera hundtungor direkt i grädden och på stänket som kom utanpå. Jag sneglade lite försiktigt på flickvännen som inte alls är hundvan och hoppades på att hon inte skulle vara alltför synligt grön i ansiktet. Men hon höll uppe en god fasad, så det enda som syntes var en något stram och blek uppsyn, men det tog inte damen någon notis om.
Medan vi satt därute och försökte driva ett samtal, vilket inte var lätt då damen mycket tidigt visade sig ha en pessimistisk syn på det mesta, spänner hon ögonen i mig och sa ”ja, vad var nu allt du ville fråga om?” Jag käde hur blodet försvann ner i tårna och hjärtat bultade iväg, vad svarar man på sånt här? Jag sa lite försiktigt att jag mest ville etablera en kontakt, både jag själv och damen kände nog att det var en dålig idé just i det ögonblicket.
Men vi kom levande därifrån och trots att jag är ganska så säker på att jag inte kommer att ha någon som helst kontakt med uppfödaren efter att valpen kommit till mitt hem bestämde jag mig för att köpa valp ifrån henne. Dels för att hon är en av de mest kända kennlarna bland WK som använts till bruks, men också för att hon är den enda som ska ha valpar vid denna tidpunkt och det passar mig bra att skaffa valp nu.
Vi får väl se vad det blir för en galning till valp. Namn var mycket svårt att komma på, det var lättare att komma på tänkbara namn som slutar på A, men det känndes som tiknamn. Tillslut kom min goda vän A-C på att han kanske kunde heta Dingo, efter en diskussion om hur lika WK faktiskt är Dingos, det är det namn som står högst i listan i nuläget…
Vilken fin blogg.