Älskade gamling
Jim har en dålig period nu. Det började för en vecka sedan, då jag tyckte att han var halt i ett bakben. Han har under de två senaste åren haft bekymmer med hälta på frambenen, men aldrig bak. Nu har hältan gått över men när han går i trappor ”gungar” han fram, vilket jag tolkar som att han har ont. Provade för ett år sedan att ge honom glukosamin, men då det inte hade någon effekt slutade jag med det. Kanske borde jag göra ett nytt försök? Veterinären skrev ut smärtstillande som jag knappt använt eftersom jag tycker att han ska få visa när han har dåliga perioder, så att jag inte överanstränger honom.
Jag har även märkt att han under hösten blivit allt tröttare. Innan låg han ner lugnt, när vi inte hittade på saker. Men nu ligger han och sover så fort vi inte gör någonting, jag tror inte att det är av tristess, utan för att han helt enkelt är trött. Korta träningspass tar vi dagligen. Ögonen säger, JAJAJAJA, äntligen ska vi träna! Men jag får ständigt skära ner på det vi kan träna på… Stå på bakben har jag lagt ner för länge sen, likaså hoppa upp på saker, backa tycker jag att han börjar få svårigheter med, trots att det är ett kommando han älskar. Fotgående fungerar bra, läggande under gång gör han snyggt, men när han ska upp till fotgående igen ser det tungt ut. Likaså med inkallning, hans gallop är inte särskilt graciös längre. Men ögonen fortsätter att gnistra av glädje när han får träna…
Han har haft dåliga perioder tidigare men då har jag alltid kunnat trösta mig med att 12 år är en vanlig medelålder för golden, så ännu har han tid kvar. Men igår slog det mig att han fyller tolv år om mindre än tre mån. Tanken på detta fick mig att bli otroligt ledsen.
Vinter är Jims årstid, vid kyla och ruggit väder har han alltid varit i sitt esse. Så nu kan jag inte låta bli att fundera på hur det kommer att bli i sommar. Kommer det ens att bli en sommar med honom? Jag vet inte, blir bara så hopplöst förtvivlad över att jag långsamt ser honom bli äldre och äldre, sämre och sämre utan att kunna göra något… Jag älskar den hunden!
Usch vad jobbigt att se honom bli gammal!! Massor med kramar till er!!
Usch, vad jobbigt det är att läsa det här. Tankarna finns ju där hos oss alla men man försöker alltid skjuta dem åt sidan. Jim är lika sjävklar för mig också, han har ju alltid funnits där så länge vi har kännt varandra. Det finns liksom inga tröstande ord, jag vet ju vad han betyder för dig. Hm, nu låter det som om han redan har dött… Vi får hoppas att han levar länge till! Jag lovar i alla fall att alltid finnas vid din sida! KRAM!!!