Lydnad

Vintern har alltid varit lydnadens årstid. Sommaren är nämligen fullspäckad med agility och då finns varken tid eller motivation till att finputsa lydnaden. Jag kan inte låta bli att tycka att agility är mycket roligare än lydnad även fast jag tycker att de två sporterna kompletterar varandra bra. Hittills har det varit riktigt roligt att tävla lydnad och vi har inte haft några större bekymmer med att klassa upp oss trots att Dingo fått tävla i vinterrusket där det varit både blött och halt.

Så det är nu allvaret börjar när vi har klassat upp oss till eliten, eller? Något har hänt, jag har tappat motivationen till att få till ett elitprogram. En anledning tror jag är att jag inte tycker att det är helt okej att köra alla fartmoment under halt underlag. När vi tävlade sist sladdade Dingo nästan ut ur rutan för att det var så halt och det känns inte helt schysst mot hunden att tävla under sådana förhållanden. Dessutom vet jag att han skulle frysa om han ligger stilla på backen i fyra minuter. Både jag och Dingo tycker att elitens fartmoment är väldigt roliga att träna på, men jag tappar motivationen när jag inser att jag inte kommer att vilja tävla vintertid och när det är torrt och fint väder tänker jag fortsätta att prioritera agilityn.

Men man kan ju alltid tävla i ridhus? Jo, visst men då kvarstår fortfarande att man behöver ett ridhus att träna i, och det är just enkelheten jag gillar med lydnaden, man ska bara kunna ställa sig på en gräsplan och köra. Jag tror att jag tappat motivationen för att det plötsligt blivit svårt att träna lydnad. Jag behöver någon som rör vid vittringspinnarna och helst har de hos sig och jag behöver ljus så att jag ser att Dingo ligger rätt i rutan. Slutligen kan jag inte låta blir att tycka att det är lite tråkigt att man inte längre får belöna mellan momenten, jag vet att det är en träningssak men jag kan inte låta bli att tycka att det är en glädjedödare.

Målet har i grund och botten varit att få Dingo till lydnadschampion. Att ta mig till SM eller liknande har jag aldrig strävat efter, då man behöver vara mycket petigare än vad jag någonsin kommer att bli. Men nu funderar jag faktiskt på att lägga lydnadskarriären på hyllan.

Jag försöker hålla mig vaken eftersom jag ska jobba natt och har börjat vända om dygnet. Detta leder till mycket slösurfande där jag egentligen inte tittar på något speciellt utan mest försöker hålla mig vaken. Men så trillade jag in på ett youtubeklipp som någon filmade när jag och gamle Jim tävlade freestyle på My Dog. Fick en riktig nostalgikick och blev plötsligt ganska sugen på att träna freestyle. Vi gjorde hur många fel som helst under hela programmet, jag vet inte om jag får skylla på hörseln då Jimpa trots allt var 10 år gammal, men jag minns ändå känslan och glädjen som det var att stå där på scen. Vad säger du A-C, borde vi inte damma av våra freestyle kunskaper?

Nej nu borde jag sluta drömma och gå och lägga mig. Problemet är att hunden borde få gå på nattkiss och stormen rasar utanför, det är mysigt att höra den medan man är inne i värmen men jag betvivlar att mysfaktorn är lika hög där ute…