Drag

Under höstens gång har Dingo fått träna drag där målet har varit att han ska kunna dra mig på skidor. Dingo fick dra lite förra året, men jag avskrev det snabbt i tron om att han inte tyckte att det var roligt. Jag kunde få honom att dra c:a 50meter om jag först gick ut och lämnade bollen för att sedan gå tillbaka och låta honom dra till bollen.

Men jag vill ju att han ska dra utan att jag först ska gå ut och lägga en synlig boll, något jag inte lyckades motivera Dingo till förra året. Men jag var helt enkelt för lat, i år har jag varit väldigt pedagogisk och börjat med att han först har linan spänd och sedan utökat tiden från det att han fått bollen meter för meter. Nu tycker han att det är riktigt roligt att dra, jag hade problem en period då jag var helt slut efter hundra meter eftersom jag verkligen fick rusa efter Dingo som drog i 100knyck. Eftersom det blir mörkt så snabbt så har vi mest gett oss ut och sprungit när mörkret lagt sig, lite läskigt då att rusa fram när man inte riktigt vet var man sätter ner fötterna. Men vartefter jag vågat förlänga tiden som Dingo får dra har han saktat ner tempot och jag har även lärt mig att göra mig tung när jag tycker att det går för fort.

Igår sprang vi vårt längsta, vet inte exakt hur långt men runt två kilometer. Med andra ord inte jättelångt men det var ändå en riktigt skön känsla att ha en hund som ständigt ligger i drag meter efter meter utan att sakta ner, det bästa av allt är att han verkar tycka att det är kul! Det är alltid lika roligt när träningen ger resultat och man får se vad som brister hos en själv när man inte lyckas lära ut något istället för att bara lägga ner träningen och bortförklara det hela med att hunden inte var lämpad för att dra.  

Så nu är vi verkligen redo för att ta fram skidorna och ge oss ut på tur, fattas bara lite snö… Snällaste sambon (som hatar snö) har för min skull lovat mig en hel månad med snö så att jag och Dingo ska kunna komma ut och roa oss, tänk vad de ställer upp för en de där bättre hälfterna. :-p

 Och jag då? Jag som hatar att springa tycker plötsligt att det är ganska trivsamt. Jag tänker inte på att jag springer, jag tränar ju hund och det är minsann roligt.

Efter vår lilla springtur blev det middag med “hundgänget” på stan. Inte varje dag vi träffas hela bunten och inte har en enda hund med oss. Mycket trevligt initiativ Hedvig och Ida!

Sen bar det av vidare mot sjukhuset för att jobba natt. Imorgon ska jag sova på sjukhuset i vårt vilorum, under tiden ska snällaste A-C ta med sig Dingo till ridhusträningen så att jag får sova så länge som möjligt (det gäller att räkna minutrarna) och sedan börja dagen på bästa möjliga sätt, med agilityträning förstås!

~ av lydiaodingo den januari 8, 2012.